I think of you and then I dont know...

Skillnad mellan olika och lika i en udda värld. Jag sitter på en plats för första gången men har samma känsla som förut. Den är både ensam och lite ledsen. En känsla av att inte vara komplett. En känsla av att nästan sätta fingret på det och så försvinner svaret. Svaret på gåtan jag aldrig verkar lösa. En gåta utan svar?

Ensam i ett stort kollektiv med en karta utan mål. Mina önskningar börjar bli klara, nu en stund av väntan och undran. Ska min väntan  snart gå över till en stund av förundran?

Jag har inga tårar kvar, jag har inga steg jag vill ta, jag har ingen kraft att hoppas eller energi att ge.
Jag har redan gett allt det där.

Så idag, en söndag längtar jag hem till min andra värld. Jag saknar vissa människor så mycket att det gör ont.
Jag undrar om det kanske är en genväg framtill en senväg?

Idag står jag utan svar på mina frågor men som jag vet kommer det att ordna sig och en dag ska jag säga ja istället för nej. Jag säger alltid nej förutom då det är en säker väg som inte ska skada mig. Fast så kan jag inte fortsätta antar jag. Jisses så grå jag är idag. Men så är även dagen och sången.

Well snart så kanske jag kan se mig om och äntligen göra de där.
Jag måste rastas för att inte bli så här så de steg jag gick blev jag lite gladare.

Snossi gnossi! Skep å hoj!
Nu ska jag se en film.

Kom på om de nu filmar det som sker i min hiss är det säkert nån som har väldigt roligt åt mig.
För vet ni vad katten dansar i sin ensamhet.
Det är något sällan skådas... ;D

PEACE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0