WicRock

Jag tänkte jag skulle berätta om hopp idag.
Hoppet är det sista lämnar människan, för hoppet skiner som aftonstjärnan för människan.
Än om allt är svart så finns det där...

Så jag hoppas. Jag hoppas än om det kanske inte är realististikt. Men det vet inte hoppet vad det är.

Idag har jag släckt bränder och jag har utbildat mig i diverse angående de diverse.
Imorgon ska Viccan ut i vården igen.
Jag tror att det har varit bra att varit borta från mina patienter i fyra dagar. Nu känns det mer motiverande.
Inte lika tungt, mitt hjärta är lite lättare och sinnet inte lika trött.

Jag ser att det händer saker, saker jag inte kan förstå och som jag egentligen inte bryr mig om men ändå sker dom.
Märkligt allt är. Så komplicerat vi gör vissa saker.

Nu ska jag som alltid vid denna tid på dygnet fundera på om sängen vill ha mig i den.

Jag saknar norrland. Tro mig jag saknar er. Tro mig när jag säger jag saknar vissa saker väldigt mycket.
Vet inte hur jag ska förklara men allt är samma lika ändå olika i det stora hela och jag vet egentligen precis vad jag vill ha. Norrland vet att jag älskar dig, men du är alltsom oftast trångsynt och bänd mot mig men du har mitt hjärta.

My tears will not fall? When will they fall?