WicRock

I dagens ssamhälle focucerar vi på oss själva och vad vi vill uppnå...
Inte mer än rätt när tider då vi fått släppa på gamla och grå, föda ungar och fixa med mat och trygghet?!
Eller?!
Kanske vi borde titta i bakspegeln och faktiskt ta hand om varandra?

Fick en känsla av att jag inte är bra på ta hand om mina.. jag orkar inte, jag har annat och en massa annat crap!
De är ren och skär bullshit!

Så vi lever.. så vi har lärt oss att leva. Visst tycker jag att det är skönt att vara själv, har som svårt att se mig själv med varken familj eller i ett kollektiv.
Är jag då ego eller individuell?

Har jag blivit för van vid att alltid få bestämma och ha kontroll över mitt liv och inte kompromissa med någon eller några andra?!

Visst längtar även en ensam katt efter sällskap men katten är som nöjd när den får krypa iväg själv och bara vara själv...

Så tänker jag...
Varje dag jag jobbar håller jag en hand.. en hand som behöver min hjälp.
Kanske är där jag ger lite av mig, där jag ger tillbaka lite av mig själv till världen?!

Vet ni vad jag gjorde när jag kom hem idag, jag satt kvar i bilen.. lyssnade på inget, det var tyst...
snöflingorna föll på bilens rutor och smälte och jag tänkte vad skönt här sitter jag i total trygghet och bara kan njuta av varje snöflinga som faller på min ruta och smälter till en liten vattendroppe, jag är en väldans lycklig katt!

Så för allt vad det är värt, så bryr jag mig i grund och botten och en dag kommer någon eller några få mig att kompromissa utan att jag kommer att bry mig för jag gör det av kärlek =)

Pöss!