Have my mask on...

Satt och funderade lite om det här med smink...
Är vi vackra utan spackel?
Naturligtvis är vi vackra naturliga... I guess...
Varför kan de då va svårt att kunna låta bli att sminka sig?
Älskar smink och jag gick faktiskt typ ett år utan smink bara för jag kunde.
Jag skäms inte för hur jag ser ut, this is how they made me.
Jag tycker de är snyggt med smink, jag tycker de är snyggt med killar som har smink.
(ja nu vet jag att de tycker inte alla)

Jag tycker om när folk bryr sig om hur de ser ut, till en viss gräns...
Att få ätstörningar för att man måste se ut på ett visst sätt får mig att må illa i själen.
För som alltid man behöver inte se ut som alla Andra!

Vem vill passa in i vårat samhälle som redan är utseendefixerad vid ett ideal ingen
kvinna nästan kan uppnå. Sen de kvinnor som är naturlig smala måste må dåligt över
det för att alla tror du har nån slags ätstörning...
Allt är i grund å botten snedvridet och allt handlar om att tycka om sig själv.

Ja allt började med en simpel ansiktsmask här ute på sjögatan....
Så tänk hur mina tankar far å flänger dagen i enda...
Inte lätt att va en katt...

Åter till mig! Ha de gött!

(I can feel your pain, but can you feel mine?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0