WicRock

Dagen i enda röra. Känslor i virr varr och tankarna vandra.

Jag läser, jag hittar och tittar. Tittar på glömda saker vi inte längre ser.

Dessa saker borde kanske kastas, kan inte.

Känslan är borta, lukten för länge sedan lämnat rummet.

Minnet är lika starkt som igår.

Jag vet och jag ska, jag ska glömma det som aldrig fanns.

Jag vet att jag kan.

Det gör ont att vara ensam inför olika möten.

Som att få ett mail: ”Är du redo att bli gift Victoria?”

Tycker det är elakt att skicka ut sånt till människor.

Inte för att jag nu blev personligen sårad så men en flathand alla gånger.

Menar vem som helst som är singel kanske inte vill få det

Bekräftat. Undra vad felet är som gör att man befinner sig i denna

Situation då jag egentligen inte vill vara det längre.

Det var skönt ett tag men nu börjar det faktiskt bli lite trist.

Trist att äta själv, trist att somna och vakna själv.

Förut tyckte jag att det var skönt eftersom jag levt med en som hade

En annan dygnsrytm än mig. Skönt att slippa en som väntar på att man ska

Kliva upp, jag tycker om sovmorgon men det är klart har man en bra anledning

Och kliva upp fine!

Well see ya mates!